Klara, färdiga, gå..!

Hur tänkte jag egentligen här? Jag börjar min nya anställning (som för övrigt är relativt krävande mot tidigare arbeten jag haft) men att samtidigt ge mig in i juridikens träskt. JAG FICK FÖR MIG ATT LÄSA SOCIALRÄTT NU SÅHÄR NÄR JAG INTE ALLS HAR TID TILL DET, tröghuvud? För övrigt har jag konstaterat att det inte alls är så, som jag trodde i början, att alla på den här kursen är lite smått svagbegåvade. I slutändan tycks det vara jag som är det; hur skiljer man på alla lagar, rätsfall, praxis och strunt.

Det hela blir säkert glasklart alldeles snart. När jag har läst lite mer i böckerna, tittat på lite föräläsningar. Och inte bara försöker göra uppgifterna genom fri analys och eget tänkande... alltså den metoden som var högst användbar på mina tidigare fem år på universitetet.

Hjälp någon?

Livet är bra märkligt ibland. Vissa perioder känns det som att allt rullar på; tryggt men tråkigt. Att alla dagar ser likadana ut och tycks förutbestämda och rutinmässiga. Det känns då som att inget kommer att förändras och att livet kommer att vara enformigt för evigt.

... men så en dag träffar man en Jonas. Och sen tar man examen. Och sen går man och förlovar sig. Och skaffar nytt jobb för den delen. Och plötsligt har livet gjort värsta U-svängen, alltså på ett positivt sätt. Livet känns fortfarande ganska förutbestämt, men så himla mycket roligare. Man inser att livet ibland bjuder på överaskningar och att det för eller senare faktiskt också är ens egen tur.

Nu var det visst min tur. Och nu har ett år gått, ett år av kärlek, mys och massa spännande äventyr!

Vad märkligt allt kan bli :)