Angående kontrollbehov; jag försöker träna bort dom. För dom som inte vet så försvann en del saker från mig en lördagskväll för inte allt för längesedan. Det var tydligen någon som tyckte att jag skulle klara mig utan både kort, telefon, kalender och mina nya leggins. Kanske hade dom hört mig säga veckan innan, då jag för andra gången på bara några dagar faktiskt glömde min mobil hemma, att jag kanske ändå borde träna på att vara utan den. Det har jag gjort nu...
Sakta men säkert börjar allt ordna upp sig, men saker som man aldrig reflekterar över att man behöver är jobbiga att få tag i igen. Jag hade mer än gärna tackat ja till Jonas briljanta idé om att förövarna själva ska behöva ordna upp allt dom ställt till med (om man nu får tag i dom); ringa och spärra kort och telefoner, sitta i telefonköer timme ut och timme in, och ALL kontakt med försäkringsbolagen borde de tvingas sköta. Under noggrann uppsikt förstås!
Så nu beger jag mig ner i stan för en fika med mor min, och passar då på att fixa det sista som jag faktiskt kan fixa själv. Sen är det väl bara att vänta; och jag antar att jag kommer att få vänta, och vänta, och vänta, och vänta...
... och jag som precis hade börjat skriva blogg igen. Det var sådär i samband med valet och jag tyckte att det var kul att dela med mig och provocera. Men helt plötsligt var det så mycket trevligare att prata än att skriva och sällskap gör att man nog inte känner samma dragning till datorn och allt vad man på internet kan hitta på.
Hela förra året skrev jag dagbok, gick och köpte mig en kalender med en sida för varje dag och fyllde de där sidorna dagligen. Men det var ganska jobbigt när man missade nån dag, organisationsfreak som jag är kan jag ju inte bara låta en sida stå tom? Så nu när årskiftet närmade sig bestämde jag mig för att inte köpa en ny. Men hu och hej, detta blev ju tråkigt. Så nu återtar jag mitt bloggande, om än lite mindre "privat" än min dagbok, och roar mig på detta sätt istället.
Kanske är detta bara ett tillfälligt behov. Jag känner mig trots allt lite avskärmad från världen nu när jag både är lite smått rastlös... och totalt telefonlös! Så jag ger mig ner på stan och gör lite ärenden. Är det något finns jag inte på mobilen. Sorgligt nog...
Men jag ska inte bli bitter, jag ska snart sluta vara irriterad, och så fort alla kort, sim-kort och telefoner är beställda, betalda och fixade ska jag bli på riktigt gott humör.
